I ett förråd intill skolans Makerspace har vi sedan skolan startade haft tre 3D-skrivare som fått symbolisera ambitionen vi har att bedriva undervisning som är annorlunda och som tillvaratar elevernas nyfikenhet och kreativitet. Så var det i början. Eleverna kom in, såg den, förstod vad den kunde göra och började genast fantisera om alla möjliga projekt de velat skapa. Från praktiska lösningar på vardagsproblem till presenter för vänner och familj till saker de sett eller hört om på Internet. När vi haft öppet efter skolan i Makerspacet har det nästan alltid slutat med ett tiotal nya projekt som ska printas. 

Fem år senare är det fortfarande ny teknik som fångar eleverns fantasi. Men det finns också elever som börjar vänja sig. Som har en hemma (som de oftast får testa att använda under sina föräldrars vakande ögon). Vi börjar se ett naturligt lärande men också en kunskapsklyfta som går emot precis allt vi står för när vi ser på grundläggande digital kompetens som en del av nödvändig allmänbildning. Så vi satte oss ner och började planera för när och hur vi kunde integrera skrivarna i vår vanliga undervisning. 

Varför teknikämnet och varför högstadiet?

Vi är i början av att lära oss. Så det finns inget som säger att bara för att vi valt att börja med högstadiet att det här skulle vara teknik som är för komplicerad för yngre elever. På vår skola använder eleverna MacBooks från år 7 vilket underlättar lite när de ska lära sig att arbeta med hela processen, framför allt att slicea filer. Samtidigt har de yngre eleverna som använder iPad en viss fördel att lära sig de grundläggande designverktygen som behövs för att skapa en printbara objekt.